Ledaren i tidningen Världen Idag skriver om att medias ensidighet i abortfrågan skadar demokratin. Enligt mig så är läget mycket allvarligare än så. Det handlar nämligen inte bara om abortfrågan även om den frågan är väldigt viktig i sig. Det handlar om alla ämnen som har fått en pk-status (politisk korrekthet). Stefan skriver också att abortfrågan är ett exempel men jag vill bara vara tydlig. Du kan läsa artikeln om och om igen och bara byta ut ämnet “abortfrågan” mot vilket pk-ämne som helst, t.ex:
- Klimatkrisen
- Hbtq-frågan och könsdebatten
- Feministdebatten och kvotering
- BLM och Mee Too
- Valet i USA
- Kriget i Ukraina
- Virus, vaccin och vaccinationsbevis
- Överstatlighet och globalism – t.ex. Sveriges arbete med att ändra grundlagarna för att ge bort vårt eget bestämmande till WHO.
Här är artikeln i sin helhet:
Sverige är en välfungerande demokrati med allmän rösträtt, ett fungerande valsystem, oberoende domstolar, fri press och livlig samhällsdebatt. Men bortom dessa nödvändiga formella kriterier för ett demokratiskt samhälle finns det också andra dimensioner som avgör hur välfungerande demokratin är.
Journalistikens roll i en demokrati är att hjälpa människor till vad som ibland kallats ”en upplyst förståelse”. Det handlar om att bidra med information och kunskap så att medborgarna är fria att, tanke- och värderingsmässigt, göra självständiga val och kunna avge en genomtänkt röst.
Det innebär att olika sidor i en frågeställning behöver belysas och ifrågasättas.
Abortfrågan är ett intressant exempel. Hur ofta belyses den frågan i hela sin komplexitet? I vilken grad problematiseras de olika positionerna? Hur många svenskar, som själva förespråkar fri abort, kan ge en rättvisande bild av abortmotståndarnas position? Svaret på de frågorna är att ”upplyst förståelse” alltför ofta saknas.
I stället är det mest kampanj- och drevjournalistik vi möter. Stora medier som DN och Aftonbladet för återkommande kampanjer i abortfrågan, som i praktiken gör det omöjligt att engagera sig i rikspolitiken om man inte tänker som majoriteten. Det skapas rädsla för att ha en egen åsikt – och rädsla undergräver demokratin.
Formellt är det förstås fritt fram att ha vilken uppfattning som helst i abortfrågan. Men media har ett ansvar för vilken frihet det i praktiken finns för ett öppet samtal.
Så intressant det vore om DN och Aftonbladet gjorde ett avbrott i jakten på abortmotståndare och ställde nyfikna frågor till förespråkarna av fri abort:
– Vad tycker du om det faktum att var fjärde graviditet avbryts?
– Om man får abortera foster av vilken anledning som helst, är det då ett problem om man avbryter en graviditet av ett speciellt skäl, som att det är en flicka eller har en viss hudfärg?
– Kvinnan har förstås rätt till sin kropp. Vilken rätt har fostret till sin kropp?
– När får en människa människovärde och varför just då?
– Om abort är en kvinnas rättighet, varför varar inte den rättigheten under hela graviditeten? Hur kan en rättighet plötsligt försvinna?
– Vad tänker du om det faktum att din mamma inte valde abort?
I väntan på en bättre fungerande journalistik är det viktigt att inte låta sig skrämmas av den nuvarande ensidigheten. Den växande tystnaden i abortfrågan från kristet håll – ofta motiverad av rädsla för media – är ett stort nederlag. Inte bara för de ofödda utan också för demokratin.
Det skapas rädsla för att ha en egen åsikt – och rädsla undergräver demokratin.
Här är en länk till artikeln: