Efter att mina ögon öppnats om vad som sker i Sverige och världen så kom en ångest över mig. Just där och då så kunde jag inte sätta fingret på varför. Jag var så urled på mig själv för att vara så värdelös. Här kommer Guds kraft och överbevisar mig om synd, att jag har gjort fel i det att jag tagit avstånd från honom och försökt leva ett liv på världsligt sätt. Ett liv som de flesta lever. Man går till jobbet, förkovrar sig i sina arbetsuppgifter, tjänar pengar för att kunna köpa finare och finare saker utan att fråga efter Gud.
Men Sam, vad är det för fel med det?
Hjärtat blir fel. Själva grunden blir fel. Om grunden blir fel så blir allt fel. Girighet är avgudadyrkan. Begäret efter pengar är roten till allt ont!
– Men Sam, du har väl haft ett bra liv. Tjänat pengar och fixat en fin villa och haft fina bilar. Fem underbara barn.
Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?
– Men alltså, ta det lungt nu. Vi lever ju bara en gång, typ 80-90 år på jorden (kanske), och sen är det slut… Det gäller ju att ta för sig och leva ut…
– Gör vi? Men om Gud finns så är det kanske inte så! Då kanske det är bättre att lyssna till honom och förstå att det finns ett evigt liv att vinna. Och oavsett (jag vet att man inte börjar en mening med Och men det här är min blogg), om Gud finns eller inte, är det bättre att bygga världen med kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning eller att bygga den med otukt, orenhet, liderlighet, avguderi, trolldom, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, kätterier, maktkamp, dryckenskap, utsvävningar och annat av samma slag? Detta är så klart en retorisk fråga för det finns bara ett rätt svar. Eftersom det svaret är beskrivet i Bibeln så skulle det kunna vara ytterligare ett bevis på att Gud faktiskt finns och bryr sig om oss. Gal 5:19-23.
Och det där med att “ta för sig och leva ut” leder inte det till just otukt, orenhet, liderlighet, avguderi, trolldom, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, kätterier, maktkamp, dryckenskap, utsvävningar och annat av samma slag? Är det inte just detta vi ser så mycket av i vårt samhälle idag? Om det leder dit så gör vi ju precis vad vi egentligen inte vill. Vi vill leva ut våra lustar men vi vill inte ha konsekvenserna.
Så oavsett om vi nu tror på Gud eller inte så är det bättre att acceptera Guds bud därför att det ger ett bättre samhälle. Men om vi nu ska leva efter Guds bud för att få ett bättre samhälle så varför inte också tro att Han är till och att Han sände sin son för att vi skulle kunna bli frälsta. För det är bara genom den tron som man kan bli frälst.
– Men Sam! Religioner finns bara för att styra människor. Det är enbart ett maktmedel.
– Jasså! Så socialism-kapitalismen styr inte dig med alla pk-direktiv? Du är så galet styrd så du anar inte! Vi kommer alltid att vara styrda men man kan välja vad man vill bli styrd av! Det är rätt att religioner i alla dess former är maktmedel för att styra människor. Därför är livet med Gud ingen religion! Det är inte byggt på fabler och påhittade aktiviteter för att hålla dig sysselsatt (25 ave-Maria, tre bugningar åt öster osv.). Livet med Gud är en äkta relation med den allsmäktig Guden och det finns bara en. Det som är så bra är att relationen är bara mellan dig och honom. Det finns inget mellansteg. Det finns ingen människa mellan dig och Gud som ska bestämma! Just därför väljer jag att kliva av pk-idiotin och kliva in i Guds närhet. Jag väljer att leva ut i ett liv med Gud.
Mina lagar ska styra deras tänkande och handlande. Jag ska inte skriva dem på stentavlor som förut, utan i deras sinnen, så att de alltid i sitt inre vet vad jag vill att de ska göra, utan att jag ens behöver säga det till dem. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk, som väljer att göra min vilja.
Så jag kände leda vid mig själv. Jag ville kräkas ut mig själv från min egen kropp.
Under den här tiden så ledde mig den Helige Ande igenom bok efter bok i Bibeln. Jag kom förbi Hes 36:31 och förstod att detta är vad som händer när man omvänder sig…
Då kommer ni tänka på edra onda vägar och på edra gärningar, som icke var goda; och ni kommer känna leda vid eder själva för edra missgärningars och styggelsers skull.
Jag grät i timmar… många dagar… Först för min egen missgärning. Sedan för mina barns missgärningar (sådan far sådana barn, right?). Sedan för församlingens missgärningar. Till slut också för dina missgärningar… Du gode svensk som tror att ditt land är så bra! Jag bad för landet och dess regering.
– Ack, Tvi och Ve för att vara svensk just nu! Det är inte roligt när man ser att en så stor del av mörkret i världen kommer från just Sverige. Jag kommer tillbaka till det i andra artiklar…
Som av en händelse (tror vi på slumpen, nej! Vi tror på den Helige Ande) kom jag förbi en Facebookgrupp och vidare till en artikel som ledde mig vidare till en annan artikel där Anders Gerdmar bjöd in till nationell bön. Plötsligt så ser jag att det är inte bara jag som fått sådan vånda över mig själv, över församlingen och över landet. Vi är många som ropar till Gud om väckelse och frälsning! Jag förstår också att mitt uppvaknande beror på förböner från andra troende. Jag är djupt tackam för mina syskon i Herren som genom sina böner drog mig tillbaka till tron på Gud. På samma sätt så ber jag nu för dig att Gud må upplysa ditt hjärtas ögon så att du ser vägen tillbaka till Gud.
Så roligt att läsa ditt ‘vittnesbörd’, brorsan!
Tack! 🙂